Isaac Pastrana
Två dagar har nu vart totalt hängivna till Cross åkningen.
Igår var vi på parkeringen nere på föreningshuset och körde lite (lite=2timmar) och idag var det dags att prova lilla crossbanan i lugne.
Trodde Isaac skulle köra lite på planen bredvid banan idag eftersom han e rackarns ovan lite kupperad terräng.
Vi kickade igång crosen och Isaac varvade upp den så den skulle bli varm kände lite på bromsarna och sen var de dags.
Han hoppade upp på crossen styrde iväg och sneddade rakt in på banan hahaha
när han nästan kommit runt så kom backen, rackarns lika den som han for omkull i när vi var på Granbo så Isaac stannade upp kikade ville ha lite hjälp och efter han passerat backen 4-5 gånger och fått lite coaching om hur man tar en backe så satte han den själv.
Har hört att mammor till crossåkande barn alltid är lite små rädda när dom far fram, som tur är Har Isaac ännu inte dundrat i väg i max hastighet utan tar de lite soft och lär sig hur man på rätt sätt använder crossen.
Han lyckades dock med en rejäl praktvurpa ute på banan idag, så tillochmed hjälmen fick sig en törn då ena hörnet på skärmen gick av. Isaac vart rackarns rädd och när jag hörde han ropa på mig så trodde jag cross karriären var över han grät när jag kom fram så vi borstade av all lera som förövrigt letat sig in vid glasögonen men efter 2 minuter skulle han upp igen på crosssen (tack och lov) och sen fortsatte han.
När han kört ännu en halvtimma-45 minuter så hörde jag ett mindre brak och japp han vurpade igen jag hoppade dit och när jag kom fram stog han och borsta sig om knäna när jag frågade varför han parkerat i skogen tittade han upp med världens leende och säger "hahaha ja varför parkerade jag i skogen... Jag måste köra mer cross nu mamma" samtidigt står han med bådaa nhänderna i luften och hoppar jämnfota. hahahaha.
Så tack gode gud för: hjälm, nackskydd, ryggskydd, och rejäla cross skor.
Så nu är revanschen tagen Isaac e grym och hans mamma stoltare än en tupp. Jag har stått och tittat i timmar låtit myggen bita mig sönder och samman men det gör inget när jag ser min alldeles egna blyga, tysta, försiktiga, lite tillbakasdragna underbara lillprins växa. och se hans ansiktsuttryck över att han besegrat sig själv och vågar och gör det rackarns bra, jag tror eller vill tro att detta kommer hjälpa han att tro på sig själv och det behöver han, kanske inte måsta vara så rädd för allt utan våga chansa visa världen vilken underbar grabb han är som sagt jag e så STOLT =)
Igår var vi på parkeringen nere på föreningshuset och körde lite (lite=2timmar) och idag var det dags att prova lilla crossbanan i lugne.
Trodde Isaac skulle köra lite på planen bredvid banan idag eftersom han e rackarns ovan lite kupperad terräng.
Vi kickade igång crosen och Isaac varvade upp den så den skulle bli varm kände lite på bromsarna och sen var de dags.
Han hoppade upp på crossen styrde iväg och sneddade rakt in på banan hahaha
när han nästan kommit runt så kom backen, rackarns lika den som han for omkull i när vi var på Granbo så Isaac stannade upp kikade ville ha lite hjälp och efter han passerat backen 4-5 gånger och fått lite coaching om hur man tar en backe så satte han den själv.
Har hört att mammor till crossåkande barn alltid är lite små rädda när dom far fram, som tur är Har Isaac ännu inte dundrat i väg i max hastighet utan tar de lite soft och lär sig hur man på rätt sätt använder crossen.
Han lyckades dock med en rejäl praktvurpa ute på banan idag, så tillochmed hjälmen fick sig en törn då ena hörnet på skärmen gick av. Isaac vart rackarns rädd och när jag hörde han ropa på mig så trodde jag cross karriären var över han grät när jag kom fram så vi borstade av all lera som förövrigt letat sig in vid glasögonen men efter 2 minuter skulle han upp igen på crosssen (tack och lov) och sen fortsatte han.
När han kört ännu en halvtimma-45 minuter så hörde jag ett mindre brak och japp han vurpade igen jag hoppade dit och när jag kom fram stog han och borsta sig om knäna när jag frågade varför han parkerat i skogen tittade han upp med världens leende och säger "hahaha ja varför parkerade jag i skogen... Jag måste köra mer cross nu mamma" samtidigt står han med bådaa nhänderna i luften och hoppar jämnfota. hahahaha.
Så tack gode gud för: hjälm, nackskydd, ryggskydd, och rejäla cross skor.
Så nu är revanschen tagen Isaac e grym och hans mamma stoltare än en tupp. Jag har stått och tittat i timmar låtit myggen bita mig sönder och samman men det gör inget när jag ser min alldeles egna blyga, tysta, försiktiga, lite tillbakasdragna underbara lillprins växa. och se hans ansiktsuttryck över att han besegrat sig själv och vågar och gör det rackarns bra, jag tror eller vill tro att detta kommer hjälpa han att tro på sig själv och det behöver han, kanske inte måsta vara så rädd för allt utan våga chansa visa världen vilken underbar grabb han är som sagt jag e så STOLT =)
Kommentarer
Trackback
Till Startsidan
